Den här sidan är byggd för att främst bevara, utveckla och främja det zazaiska språket. Därför är de flesta texterna enbart skrivna på zazaiska. De artiklar som finns på svenska, engelska och turkiska är till för att informera om vårt språk och de svårigheter och hinder som finns. Zazaiskan har bara varit ett skriftspråk i cirka femton år. Vårt språk tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Det talas av cirka 3-4 miljoner människor i främst sydöstra Turkiet.

Indexsidan innehåller alla utgivna nummer av tidskriften ZazaPress. Första numret av tidsskriften kom ut i maj 2000. Den här sidan aktiverades under 2001.

Vi hoppas att du som besöker denna sida får tillräcklig information trots att du inte kan läsa alla texter som hemsidan innehåller. Om du har några frågor eller undrar över något skriv till oss på adressen zazapress@yahoo.se

Förord till en Zazaisk grammatikbok
Av Terry LynnTodd

Skillnaden mellan zazaiska, kurdiska och turkiska
Av Faruk Iremet

Och i älskades hunger
Av Faruk Iremet

Zazaer
Av Ingvar Svanberg

Ett Panoramat av Indoeuropeiska Språk
Av Albert Von le Coq

Om Zaza Språket
Av Eshat Ayata

A Grammar of Dimili

Av. Terry Lynn Todd

Dimili är ett iranskt språk, en del av den Indoiranska undergruppen till de Indoeuropeiska språken. Det talas av kanske så många som en miljon människor i den centrala östra delen av Turkiet. Turkarna och de kurmanji -talande kurderna runt omkring kallar språket för Zaza vilket har en pejorativ konnation (nedsättande bibetydelse) (Mann-Hadank, 1932:1) Den viktigaste analysen av språket baseras på fältarbete av Otto Mann i början av det här seklet. Hans anteckningar gavs ut postumt av Karl Hadank (Mann-Hadank, 1932)

Innan Hadank hade Peter Lerch (1857:49-87) publicerat ett fyrtiotal sidor med dimilisk text tillsammans med några kurmanji-texter, dock utan något försök till en grammatisk översikt och hans översättning tros inte heller vara adekvata. Några år senare försökte Friedrich Möller göra en analys baserad på Lerch texter, han lyckades inte göra mer än en jämförelse med några besläktade ord, främst i Ny-persiskan. 1862 publicerade W. Strecker och O. Blau mindre än hundra ord från grannskapet Quziljan i det bergiga Dersim-området i centrala östra Turkiet. Blau drog slutsatsen att det var en dialekt mycket lik den Lerch hade återgivit. Albert von Le Coq publicerade (1903) två textvolymer från Cermuk/Kosa- området, nära Siverek. Turkiska volymer har olyckligtvis inte varit tillgängliga för nuvarande forskning. Ännu har ingen grammatisk översikt gjorts.

Manns fältarbete och Hadanks noggranna analys av hans anteckningar har sedan länge varit kända som extremt värdefulla och vetenskapligt utförda. Speciellt värdefulla är de historiska, kulturella och folkloristiska delarna. Den detaljerade jämförelsen med andra iranska och icke-iranska språk, och syntaxbehandlingen överträffar de allra flesta grammatikböcker från den perioden. Deras arbete är också anmärkningsvärt för det omsorgsfulla urskiljandet av olika dialekter inom dimili. Den mest omfattande beskrivningen av en enskild dialekt var från Siverek och omfattar mer än 35 sidor med fristående meningar och deras betydelse. En kontrasterande översikt av dialekten från Kor ingår liksom en tio-sidig ordlista av Bijaq- dialekten, 25 sidor analys och en ordlista av Chababakhchur (Bingöl) dialekten samt sexton sidor av analys, ordlista och text av Kighidialekten.

Till Mann och Hadanks fördel, bekräftar nuvarande efter-forskningar deras arbete som ett anmärkningsvärt pålitligt och insikts-fullt. Deras forskning bekräftas i praktiskt taget alla former i nuvaran-de korpus (ordmassa) samt några som inte återfinns i dagens korpus. Deras tolkning av dessa former är ibland oadekvat, men det härrör i huvudsakfrån den lingvistiska tids- perioden under vilken beskrivning-arna gjordes.

Deras forskning gjordes tidigt i utvecklingen av den moderna lingvistiken och sedan dess har inte mer lingvistisk forskning upp-muntrats på dimili. Vår erfarenhet av material från den perioden har gjort oss försiktiga att ta dem för precisa och definitiva. Hur som helst har moderna lingvistiker försökt att göra nya fältarbeten för att bekräfta äldre material och för att utöka vår förståelse det beskrivna språket och för att beskriva det i termer som mer reflekterar nuvarande generella insikter i lingvistik.

För dimili har den satsningen förhindrats av det faktum att området har varit i militärt undantagstillstånd sedan 1920 och en seriös forskning har inte givits tillstånd (MacKenzie, 1960: xvii). Windfuhr (1976) samman-ställde de viktigare detaljerna från Mann-Hadanks arbete och skissade på en "minigrammatik på Zaza" som innehåller en kort historisk översikt av de vetenskapliga undersök-ningarna och sexton sidor strukturell teori. Minigrammatikboken är olyckligtvis opublicerad, men den var lyckligtvis tillgänglig för den här efterforskningen.

Mann drog slutsatsen (Mann-Hadank, 1932:19) att dimili inte är en kurdisk dialekt och Hadank drog slutsatsen att namnet Dimili troligtvis är en metates (språklig omkastning) av "Daylemt", det vill säga att språket speglar daylamiterna som kom från ett område vid den södra kusten av Kaspiska havet som kallades Daylam och som ofta skildes från kurderna i medeltida referenser. Dagens dimilitalande anser sig själva vara kurder fast nuvarande vetenskapliga rön indicerar att deras språk inte är kurdiskt. Dimilitalande är kurder psykologiskt, socialt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt. Det är ganska troligt att dimilitalande ska identifieras som kurder idag, eftersom termen kurd alltid har varit dåligt definierad (MacKenzie, 1961b:69)

Språket är i alla fall klart skiljt från kurdiska dialekter. MacKenzie (1961b) försöker definiera kurdiskan genom att citera beståndsdelar som är vanliga i kurdiska dialekter och som skiljer dem från andra iranska dialekter. Refererande till det faktum att det historiska /-flm/ och /-xm/ har blivit /-v/ eller/-w/ i kurdiskan och kvarhållandet av/ç/ i ordstammen till verbet go. MacKenzie säger:" Kortfattat, förutom /ç/ och behandlingen av /-flm/ och /-xm/, kan jag inte finna några kännetecken som både är vanliga i alla kurdiska dialekter samt inte finner sin like utanför dem" (1962b:72). De här kännetecknen delar inte dimili. Tedesco (1921:199) klassificerar dimili som en central dialekt, baserat på Lerch texter. Kurdiskan klassificerar han som en nordvästlig dialekt (1921:198). Titta också på Windfuhrs kommentarer (Azami och Windfuhr, 1972:13) och utbredningskartor (Azami och Windfuhr, 1972:198-99) angående utvecklingen av /-fr/ till /-hr/ och hur presens indikativ baseras på den äldre presens particip, vilket dimili delar med andra dialekter.

Nuvarande studier utfördes mellan åren 1983 och 1985 i dåvarande Förbundsrepubliken Tyskland. Den beskriver språket från en man i tjugoårsåldern som kommer från en by ungefär 45 kilometer norr om Siverek. Den unge mannen vill bli refererad som "A" för att skydda sin integritet och säkerhet. Bland hans närmaste släktingar finns det ledare i Qirwarstammen.
Fast ett tjugotal personer kontaktades, och vi lärde oss något från var och en, begränsades beskrivningen till "A" av följande orsaker. 1. Han var välkänd bland sina vänner som den bäste dimilitalande bland dem. 2. Han var vänlig och hade gott om tid. 3. Allt efter som studierna fortskred blev det klart att det fanns inte två dimilitalande som talade exakt lika, eftersom det fanns lika många byar representerade som dimilitalande. 4. När studierna fortskred blev det tydligt att han använde påfallande mindre antal turkiska lånord än de flesta av sina kamrater och höll envist fast vid sina skillnader även då den övriga kamratgruppen pressade honom hårt för att han skulle följa likheterna i andra underdialekter.

Troligen är det den sista punkten ovan som beskriver "A:s" prestige bland hans vänner som den bäste talaren av dem alla och inte vältalighet eller frispråkighet. Faktum är att "A" är ganska blyg och speciellt med band-spelaren framför honom och han gör inga uttalanden längre än en minut eller två. I början tillskrev jag hans motvillighet framför mikrofonen som oro för hans säkerhet, han kom från ett område där hans egna språk var angripet och inte heller säker på utlänningarnas motiv. Senare i studien var "A" fortfarande försiktig framför mikrofonen och uttryckte oro för att säga något "fel" och att då skulle bandspelaren dokumentera hans misstag. Den här attityden är inte ovanlig bland kurder och kan spåras till deras medvetenhet om dålig skolunderbyggnad. När de konfronteras med dialektala eller språk-liga skillnader i deras tal har de inte en lärobok att gå till för att få svar på vem som har rätt eller fel. Rätt eller fel bestäms vanligtvis av den personliga prestigen mellan talarna.

Den första kontakten togs på kurmanji vilket de flesta dimili-talande behärskar till viss del. Efter tre veckor skedde alla kontakter på dimili. Korpusen innehåller mer än 350 sidor av material överfört direkt av forskaren inom högst tio timmar från det bandinspelade materialet.

I det här materialet hänvisas det ibland till A:s närmaste kamrater, vilkas köping där hemma är Cermik, för att göra en kontras-terande jämförelse. De aktuella byarna ligger i några fall mindre än tio kilometer från "A:s "by, men topografiskt och socialt är regionen formad så att människor från "A:s" by "tillhör" Siverek och de övriga till Cermik. Se karta på följande sida.

Frekventa hänvisningar görs till Mann-Hadanks grammatikbok (Mann-Hadank, 1932) eftersom det här är det första tillfället att verifiera eller falsifiera den tidigare beskrivningen. Nuvarande forskning bekräftar deras upptäckter om inte annat anges.

Kapitel ett är en systematisk analys av dimilins fonologi. Kapitel två presenterar ords struktur och böjningar. I kapitel tre diskuteras fraser, satser och meningsbyggnad. Tre bilagor förser er med illustrera-nde information om verb, dimiliska texter med engelsk översättning och en ordlista, dimili-engelska.

Översättning från engelska Av. Fred Duvfa

För att kunna hitta enigheten mellan två språk måste man kontrollera från vilka språk de har kommit och från vilka språk de har utvecklats. Det gör man genom att studera tidiga ord och uttryck. Det är därför språkforskare alltid forskar i de ursprungliga orden, som namn på blommor, djur, naturfenomen och den grammatiska uppbyggnaden. Det blir första steget för forskningen. På det sättet bestämmer forskarna, och förstärker sina teorier om ett språks ursprung.

Språkets utveckling börjar med bilder. Människan utvecklade skriftspråket genom bilder. Bilderna har blivit skriftspråkets grundpelare. Samtidigt har det blivit nyckeln för kommunikation mellan människor.

Det sociala människosläktets liv börjar med klanlivet. Människor som hamnat i avlägsna trakter från sin klan, har hämtat med sig sitt språks karaktär. Förvisning, tvångsförflyttning, exil eller ren äventyrslystnad är en del av de faktorer som har fått människor att möta andra kulturer. När människorna har gett sig iväg till de okända landskapen har det också orsakat språkets spridning.

Thomas Young, språkforskare, har lagt fram sin teori år 1813 på följande sätt; "sanskrit, grekiska, latinska, keltiska, germanska, och persiska (iranska) är från samma språkgrupp". Han har gett en gruppbeteckning till de här språken "Indo-Europeiska språket". Enligt honom är de som talar det Indo-Europeiska språken "Arier".

Zazaiskan har lånat ord eller har blivit påverkad av folkgrupper som har bosatt sig mellan Eufrat och Tigris (Mesopotamien) före eller efter zazaer. T.ex. från persiskan, armeniskan, huriskan, hititskan, sumeriskan, grekiskan, turkiskan och andra språk har påverkat zazaiskan. I dagens zazaiska finns och används låneorden. Det betyder inte att zazaiskan är en dialekt till de här språken. Att det finns låneord i ett språk bevisar inte att det språket är en dialekt.

Zazaernas land (Zazana, Zazaistan) har varit centrum för krig, kapitulationer, Sidenvägen och nomadfolks vilopunkt. Detta har blivit orsak till att zazaiskan har berikats med ord från andra språk. Varken zazaernas kulturliv eller språk har påverkats eller förändrats så mycket och förändringarna har inte varit bestående över tiden.

I Europa försöker en del "intellektuella zazaer" bilda teorier om zazaiskan och vill se zazaiskan som en dialekt till en del andra språk. Det visar att de inte har förstått zazaiska språket och kulturen till fullo. Om de verkligen vill se zazaiskan som en dialekt och om de forskar ordentligt ska de inte glömma bort att zazaiskan är ganska nära det persiska språket (för det tillhör den Indo-Iranska gruppen). Är det då inte mer logiskt att säga att zazaiskan är en dialekt till persiskan? Då återstår bara en sak, de måste med historiska forskningsmaterial bevisa detta. Indo-Europeiska språkets forskare har med sina verk framfört och bevisat att zazaiskan är en av dem äldsta språken som talas i mellanöstern. Om man läser Oskar Manns, Karl Hadanks, CI.J.Richs, A.V.Le Coqs och Peter Lerchs verk om språk ser man att enligt de här språkforskarna är zazaiskan är ett fristående språk.

På sidan 4780 i boken "Encyclopedia of Langauges and Linguistics" hittar man följande; "The langauges spoken in Turkey are Turkish, Kurdish (Kurmanchi), Zaza, Cherkess, Ayhbas, Laz, Georgian, Arabic, Armenian e.t.c" (Språken som talas i Turkiet är turkiska, kurdiska (kurmanji), zazaiska, tjerkes, abkasiska, laz, georgiska, arabiska, armeniska e.t.c). Längre ner på samma sida finner man följande; "Turkish is spoken throughout the country. Kurdish, with its dialects, and Zaza are spoken mainly in eastern and southeastern Anatolia" (Turkiska talas över hela landet. Kurdiska, med dess dialekter, och zaza talas huvudsakligen i östra och sydöstra Anatolien.) I samma bok kan man se de här raderna också "Analfabeterna bland dem som talar kurdiska, zaza osv. ute på landsbygden, är oftast enspråkiga". Alltså de talar zazaiska, eller kurdiska, och de förstår inte varandra. Om man slår upp ZAZA i det här tiobandsverket ser man zaza i en förteckning över världens språk, alltså inte bland dialekterna. På "zaza" står det "se Dimli" och på dimli står det kort att det ett iranskt, indoariskt eller indoeuropeiskt språk. Alltså, zazaiskan står inte som en dialekt till kurdiska, turkiska, asyrisska, armeniska, persiska eller arabiska. När de talar om zazaiska talar de om ett språk, inte om en dialekt.

Det ska inte uppfattas som att vi bara kopierar europeiska språkforskarnas idéer och genom deras idéer vill övertyga allmänheten om att vårt språk inte är en dialekt. Tvärtom vänder vi oss till vårt folk som står ett steg närmare oss. Om vi frågar om vår "dialekt" zazaiska kommer svaret att bli verkligen intressant. Om vi ställer en sådan fråga till en zaza (som inte kan turkiska och kurdiska);

"-Tı bı kamcin lehçeya qısey kenê/kena? (Med vilken dialekt pratar du?) Zazaens första reaktion blir troligen ett leende och han/hon kan inte låta bli att ställa den här frågan tillbaka:
"-Lehçe çıçi yo? " (-Vad är en dialekt?) Men om ni ändrar er fråga och ställer frågan på det här sättet:
"-Tı bı kamcin zıwana qisey kenê/kena? (-Med vilket språk pratar du?) Då kommer svaret att bli:
"-Ez bı zıwanê Zazaki qısey kena." (-Jag pratar det zazaiska språket.) Den här frågan har jag själv ställt, och deras skratt över ordet dialekt kan jag ännu inte glömma. De som har zazaiska som modersmål kan utan manipulation ställa en sådan fråga till sina föräldrar (och fråga sina föräldrar utan att vara förnedrade över bristande skolgång). Vi ska se vilket svar våra "intellektuella" akademiker får.

Språk: Det som människorna tänker och känner kan medföra en gemensam kommunikationsnyckel. Om man använder sig av den stalinistiska teorin förklarar man språket på det här sättet: "Gemensamt språk är grunden till en nation." Alltså, ett folk som har en nation har också ett gemensamt språk.
Dialekt: Språk i lokal utformning, bygdemål. En dialekt är en del av ett språk och skiljer sig inte så mycket från sin moderform. Det enda som skiljer sig från modersspråket är uttalet och några lokala uttryck. (T.ex. Korv/Kôrv, Gott/Gôtt).

Det svenska språket och det norska språket är nära varandra så det vore bättre att säga att de är ett språk med olika dialekter. Men, när svenskarna uttalar sig om det norska språket säger de inte att norskan är en dialekt till svenskan, utan ett helt eget språk.

Om jag ska ge ett annat exempel blir det finska språket. Finländare säger aldrig att estniska, lettiska och litauiska är en dialekt till finskan (de här språken är mycket nära släkt till det finska språket.) Detta beror på att de här länderna har sina egna stater. Om jag ska mycket enkelt förklara hur jag uppfattar vad ett språk är, skulle jag säga på följande sätt:

Språk: Kommunikationsnyckeln mellan ett folk som har en stat, en flagga och en armé kallas språk.
Dialekt: Ett folk som inte har en stat, en flagga (kanske finns men inte accepterats) eller en armé är en dialekt. Jag kan inte låta bli att skämta. Jag vet det var en mycket intressant förklaring men den verkar passa i dagens samhälle.

För att kunna förklara min ståndpunkt tvingas jag gå tillbaka i tiden. Kanske i sådana banor att ni inte till en början kan förstå vad all den här historien har med saken att göra. Jag litar då på Ditt tålamod, käre läsare. Pusselbitarna kommer att falla på plats. Före renässansens Europa, före reformerna på 1500-talet, kom Kopernikus (1473-1543) med sin teori om solsystemet. När han skrev ned sin teori och berättade om den förtörnade han kyrkan och blev dömd till döden. Kopernikus sa bara detta: "Världen står inte still på sin plats, tvärtom den snurrar i sin bana och i solens bana. Kretsloppet om solen tar ett år." Kopernikus, liksom Galileo kunde inte rädda sig från kyrkan, prästerna och fundamentalisternas klor. Efter Kopernikus har Galileo Galilei (1564-1642) med sin forskning hjälpt och tillägnat sin tid förnyelsen. Hans forsknings ståndpunkt var "Dynamik". På ett sätt hade Kopernikus och Galileo kunnat rädda sig ur kyrkans inkvisitionsdomstol. Deras öde blev inte som Giordano Brunos. Efter sju års fängelsevistelse brändes G.B. levande. Fram till år 1835 var de böcker som beskrev att jorden snurrar förbjudna att tryckas och att ederas. Böcker som ändå lyckades nå läsarna brändes. Under 200 år förbjöd kyrkan sådana idéer.

"När människan tänker då är den fri eller kan bli fri" säger Albert Bayet. Vilken fin förklaring till det hela. När människan inte fritt kan tänka och utveckla sina åsikter och om man inte kan utveckla nya teorier utifrån fria tankar, är människan inte fri. Det därför alla fria tankar och teorier måste uttalas, komma till tal i diskussioner utan hinder. Då kan man utveckla tankarna ännu mer och kanske se vad som är rätt eller fel. Den andra viktiga saken är om det finns rätt eller fel? Nej, det finns inte rätt eller fel. Här tänker jag som J.P. Satre och Shakespeare. "Rätt eller fel finns inte. Det som är fel för mig kan vara rätt för någon annan och det som är rätt för mig kan vara fel för någon annan." Om vi accepterar den här teorin kan vi förstå varandra och då kan vi sätta oss och fortsätta med våra diskussioner. När vi talar illa om varandra, kallar varandra för agenter och förrädare, pratar om varandra utan kunskap, kan vi bara visa en människas tomma inre värld. Genom att läsa böcker eller att få plats i statliga organ betyder inte automatiskt att man är en intellektuell person. För att kunna bli en förnyare och en intellektuell måste man kunna lyssna utan fördomar och verkligen vilja försöka förstå andra människors åsikter. Endast i en samvaro och i en ständig diskussion med andra kan en människas tankar utvecklas. Dessutom krävs en stor portion mod. Mod att uttrycka sina åsikter och mod att ta in andras åsikter. Det krävs också mod för att stå upp för de åsikter som man verkligen tror på. Ingen tjänar på en ja-sägares åsikt, då en utveckling inte kommer till stånd. Intellektualismen ställer sannerligen också sina krav på de intellektuella.

Vi försöker bara uttrycka åsikter som många inte har vågat uttrycka under åratal, annat än i goda vänners lag. Från nattens förrädiska mörka djup, från förtryckets utsugande klor, från dimman ska vi dra fram våra fria tankar och var våra rötter kommer ifrån. Detta kan bara göras genom modet att uttrycka sina åsikter och modet att lyssna.

Under 1210-talet var Aristoteles idéer och tankar förbjudna. Den som ändå läste filosofens skrifter fick dödsdomen som en present. Vad hände under den här långa tidsperioden? Vilka förändringar upplevde vi? Kunde Aristoteles, Galileo, Kopernikus, Copernic, Nicolas d'Autrecourt, Civan Aucassin, Michel Servet. Giordano Brunos idéer förintas (t.o.m. Michel Servet och Giordano Brunos fria tankar och längtan efter fria tankar blev deras bränning)? Nej! Kunde förtryck och tortyr ändra människans fria tankar? Kallades inte de här filosoferna för satans barn och idioter? Nu är det dags att se på följande fråga lite närmare. -Ja, vad var det som hände under de här åren? Vem dömer historien av idag? Den unga riddaren La Barne mördades på kyrkans order. Vad hade han gjort? Hans brott var att han hade läst "Filosofins ordbok", vilken kyrkan hade bannlyst. Vet ni vad som hände med den unga riddaren? Först skars hans tunga ut och sen skildes huvudet från hans kropp. Därefter blev hans döda kropp kastad i elden. Den unge mannen som behandlades så grymt var skyldig till att ha läst en bannlyst bok. Lika bestialiska är vi inte idag, eller?

Så här uttalar sig en del av de europeiska intellektuellade om reaktionära åsikter och hindrande fanatiska politiska idéer:

Montesquieu; "En reaktionär åsikt är en efterbliven åsikt."
Voltaire; "Reaktionära åsikter har färgat världen med blod."
Diderot; "En reaktionär åsikt är en åsikt som får mig att kräkas."
Helvetius; "En reaktionär åsikt betyder liksom en kniv bekymmer för människan."

Jag tycker att de som är hinder för zazaspråkets och kulturens utveckling är lika reaktionära. Jag tycker att de här europeiska filosofernas uttalande gäller även idag.

Voltaire säger också; "-Om människan inte kan säga sina åsikter fritt i ett samhälle då kan människorna inte prata om frihet." Käre läsare, nu undrar ni kanske; -Varför skriver du de här sakerna som vi redan känner till? Om ni undrar svarar jag er; -Det som upplevdes under 1200-talet och 1800-talet är faktiskt inte bara av historiskt intresse. Det pågår än idag i vårt utvecklade samhälle. I dagens samhälle är det dock inte bara Guds talesmän som bannlyser åsikter utan framförallt dagens store Gud, Penningen. Det sägs att historien ska lära oss något, fast ibland undrar man.

Jag ska nu försöka förkorta mitt resonemang. Trots "smutskastningsfilosofi", nya moderna tortyrmedel och förtryckningsmetoder under historiens gång har inte fria tankar kunnat mördas. Vårt arbete för rätten till zazaernas språk och kultur har redan stört många reaktionärer och nationalistiska kretsar. Låt mig få besvara dem som inte vill lyssna på det jag vill säga och slår ifrån sig med båda händerna. Jag vill säga till dem som hellre än att sakligt diskutera inleder en "pajkastningstävling", vi vill inte kasta tillbaka, vi vill samarbeta och få fram hela sanningen. Jag vill också säga dessa ord till de som vill smutsa ner vårt namn med att vi är agenter, att vi får stöd av turkiska säkerhetspolisen (MIT) och att vi jobbar med dem - det är inte sant. Istället för att utveckla lögner om människor som jobbar med Zazafrågan, är det bättre att gå till massmedia med de dokument ni har (en sådan dokumentpresentation kommer att glädja även oss zazaer). Ännu en gång vill jag ställa min fråga. De personer som kommer med sina förnedrande agentteorier om oss zazaer: Hur kan de få fram sådana hemliga dokument från MIT? Först måste de visa hur de har kunnat ta fram sådana dokument om oss zazaer. Här vill jag inte diskutera om "vem" som kan skaffa sådana dokument. Jag lämnar frågan öppen om hur man skaffar fram nödvändig information från säkerhetspolisen, det är upp till läsarens fantasi.

De som skriver och de som är politiskt aktiva måste vara mycket försiktiga med sina uttalanden. Annars orsakas onödigt tvivel. Genom att lämna falska uppgifter förbrukas förtroendekapitalet för den personens del. Det viktigaste är att de inte ska tro att folket är idioter som inte kan tänka själva. Vårt folk har inte glömt bort de här människornas fientliga beteende i gamla tider.

Vi är inte sådana människor som inte kan utveckla nya tankar, politik och en ny historia för oss. Tvärtom, med vårt jobb utvecklar vi en ny metodik med nytt systematiskt arbete. Med det arbetet ska vi bevara vårt folks identitet. Med vårt demokratiska perspektiv ska vi vara försvarare till världens förbrödring. Utan att tröttna kommer vi att försvara och ropa vår broderskapsslogan. Vi visste vad som väntade oss när vi kom fram med vårt folk zazaernas identitetsönskemål och vi visste väl vilka hinder vi skulle komma att möta om vår språkteori. Vi visste att det som vi skrev och uttryckte skulle besvära och störa många nationalister (de som tror att de är humanister och socialister). Minoritetsfolkets nationella identitet, språk- och dialektteori i Mellanöstern har varit en smutsig statlig tradition som endast ska tjäna till att utrota minoriteter. Turkarna, iranierna, araberna har under århundraden sagt: -Vi är inte olika folk. Vi är ett enda folk. Vi har inte olika språk, kurdiskan är vår dialekt. (Vilket ödets ironi att kurderna nu säger samma sak om zazaiskan).

Efter vårt arbete för vårt folk och för vårt språk kommer vi inte att bli en leksak för Mellanösterns stater och inte heller i deras politiska spel. Spelet är slut. Med oss kommer det att börja en ny tid för zazaer. Så är det, mina herrar och damer, vi har också väckts av drömmen av att vara ett folk. Därför att vi har också märkt att de som skriver om zazaer har lärt sig spelet av sina kolonialistiska makthavare och de har haft en bra lärare. Det bevisar de genom att skriva och lura massmedia med falska teorier och detta gör de med stor stolthet. B R A V O...

"Den som vet varför den lever, vet också hur den ska leva" säger Nietzsche. Av dagens 6000 olika språk är det högst 600 som kan anses ha sådan livskraft att deras framtid är säkrad, förutspår Michael Kraus, språkvetare (lingvist) vid Universitet i Fairbanks, Alaska. I tidskriften New Scientist (96.01.06) lägger han fram sina forskningsresultat om dessa 600 språk och bevisar detta vetenskapligt. Av övriga språk talas många i sin tur av en så begränsad grupp människor att de är utrotningshotade. Världens minsta språk är aoreiska, det talas i Öriket Vanuatu i Stilla havet.

En del språk försvinner men många språk förnyar sig. Förnyelsen influeras av teknikens och vetenskapens landvinningar. Teknikens och vetenskapens utveckling ändrar inte bara människans vardagliga liv. Den påverkar och ändrar samtidigt människans språk, en ny terminologi skapas. Den nya terminologin brukar bli internationell. De europeiska länderna ville under århundraden skapa ett gemensamt språk. Tack vare teknikens och vetenskapens utveckling har nästan den ideologin lyckats. I dagens forskning samarbetar forskare från flera länder och det är då naturligt att hitta gemensamma termer. Detta tycker jag personligen är en mycket klok satsning (men jag menar inte att ett språk inte ska försvara sitt ursprung). T.ex. på zazaiska kan vi säga "Bewnayox" för TV eller "Goşdayox" för radio, men dessa ord blir så konstgjorda att de inte kommer att leva länge i tal- och skriftspråket. Därför att de kan bli svåra att uttala och det kan ändra ordens mening. Detta är inte så bra för ett språk. Språkets dörr måste vara öppen för främmande ord. Det finns tusentals exempel på låneord som fungerar i språket i sin ursprungliga form och endast förändras till språkets grammatiska form. En del ord kan passa till ett annat språk utan tullavgift. Detta betyder inte att språket är fattigt, tvärtom är detta språkets rikedom. T.ex. i svenska språket bevaras fortfarande turkiska ord som kalabalik, kiosk och dolma. T.ex. har dagens engelska inte hundra främmande ord, utan har tusentals främmande ord från olika språk. Dessa ord kommer från latinet, grekiskan, gaeliskan, franskan, spanskan o.s.v. och har adopterats av engelskan. Det är inte bara en språklig förändring, utan också en förändring som speglas i matvanor och kultur. Människan är ett flockdjur, och i ett modernt samhälle har kommunikationerna underlättat våra möjligheter att umgås, och många möten sker då mellan olika språk och kulturer. Varje möte berikar kulturen och språket. Språkets förnyelse är som en blodtransfusion. Detta får sin betydelse när blodet rinner i språkets ådror, om folket är ådrorna och språket är blodet. Blodet i ådrorna och språket bland folkmassorna får livskraft. Därför måste varenda människa tänka på sitt språk, skriva på sitt språk och tala sitt språk. Att skämmas för sitt språk ska inte tillhöra de personernas karaktär som är bildade och medvetna om sitt folk och sin kultur. De som skäms över sitt språk, överför sin skam till sina barn och deras barn växer upp med deras skam. Barn som växer upp med den här moralen i samhället tappar sina rötter i det förflutna och därmed en stor del av sin identitet. Självklart är detta inte barnens fel, felet är föräldrarnas. De familjer som har zazaiska som modersmål och lär sina barn ett annat språk, gör att barnen inte kan tala, skriva och läsa sitt modersmål och inte heller kan få kontakt med sina historiska rötter. På det här sättet utplånas ett språk. För att det språk som föräldrarna inte använder vill inte eller kan inte barnen lära sig heller och för mig betyder detta att man förnekar sina rötter och sitt språk. Med andra ord är det vanvördigt.

I Europa har alla språk och dialekter (t ex sorani och kurmanji i Sverige) rätt att undervisas i skolorna. De familjer som vill att deras barn ska få lära sig sitt modersmål får hemspråksundervisning. Även om en av föräldrarna är från Europa så har barnen rätt till hemspråksundervisning, för att hålla båda delarna i sin identitet levande. Föräldrar väljer dock ofta det språket som talas i landet de bor i. Orsaken till detta är att det inte finns zazaiska lärare eller undervisning skolorna. Här vill jag påpeka en annan sak: en del zazaer som jag känner och som är gifta med människor som tillhör en annan nationalitet och har ett annat språk som modersmål, har också en del andra problem. Till exempel en av de zazaer som jag känner är gift med en turkiska, den andra är gift med en zazaiska och det tredje är gift med en kurdiska. Den familjen där pappan är zaza och mamman är turkiska, talar barnet respektive språk med respektive föräldern. Den zaza som är gift med en zazaiska talas det bara zazaiska. Hos den zaza som är gift med en kurdiska är saken lite annorlunda. Där finns en del konflikter. I den familjen talas bara kurdiska och hemspråksundervisningen sker på kurdiska. Jag kan ge fler exempel om sådana konflikter. T.ex. där båda föräldrarna talar zazaiska, men av politiska skäl väljer att skicka sina barn till turkisk eller kurdisk undervisning. Finns detta, betyder det att man kommer ifrån sitt modersmål. Barnen lär sig ett språk helt och hållet, eller blandar ihop alla dessa språk. Men vad händer med barnen? Vilken identitet har dessa barn? Till vilket nationalitet hör de? Självklart är det inte barnen som ska svara på alla dessa frågor. Men man ska inte glömma bort att hos barn skapas en psykologisk identitetskris. När barnen är bland andra nationaliteter och känner sig nationslös börjar deras "-Vem är jag?" konflikt. Denna konflikt gör att barn blir aggressiva, angripande och svåra att få kontakt med. Barn, vår framtidsblommor, framtidens hopp och vår framtida generation blir på det sättet helt förstörd. Orsaken till barnens dåliga framtid är tyvärr okunniga föräldrar.

När jag började skriva tog jag Nietzsches ord: "Den som vet varför den lever, vet också hur den ska leva". Det kan hända att ni undrar varför jag skrev detta. Jag skrev ner dessa ord för att påpeka en viktigt sak. Det som blir kvar efter oss när vi dör, det är vårt verk. Med verk menar jag våra barn och våra skriftliga dokument på vårt språk. Därför måste man alltid försvara sitt språk till högsta grad och på det sättet hindra att zazaiskan ska dö ut. Vi använder i vårt dagliga tal högst 300-500 ord och jag tror att det inte ska vara så svårt att lära våra barn dessa vardagliga orden. Ge barnen deras zazaiska rötter. Ge dem deras nationella identitet och stolthet. Förena det zazaiska språket och dess dialekter. Lär era barn att leka med zazaiska barn och skapa kontakt mellan barnen. Från med idag är det den satsningen som ni ska göra för era barn. En satsning för framtiden och den satsningen är den klokaste satsningen man kan göra. De ord som jag skriver kan uppfattas nationalistiska. Själv uppfattar jag inte det som nationalistiskt att bevara sitt språk. Då skulle världens länders språkinstitutioner vara nationalistiska. Här ska jag ge några citat av filosofen och tänkaren Bertrand Russell. Det här citatet är egentligen Bertrand Russells svar till Woodrow Wyatts fråga.

Wyatt- Tycker ni att nationalismen är bra eller dålig?
Russell- "...Man måste skilja på nationalismen i kultur- och politisk hänseende. På den kulturella sidan är det smaklöst att världen är så enfärgad...." och sen fortsätter han ; "-Inom litteratur, konst, i språk och all kultur kan man acceptera nationalism. Men om man ser på saken från politikens sida så är nationalism självklart inte bra. Man kan inte visa en enda sak som kan bevisa att nationalismen är bra".

Nationalism ska inte letas efter i våra självklara nationella identitetsönskningar och rätten att använda vårt språk. Nationalismen ska letas efter i de teorierna som vill förinta oss, vårt språk och vår kultur. Att förneka oss zazaer våra rättigheter, det är nationalism.

Nu ska vi jämföra vår "dialekt" (så att den som kallar vårt språk för dialekt kan kontrollera ordentligt) och andra "DIALEKTER". Vi ska titta på likheterna och olikheterna tillsammans.

Grammatiska skillnaden mellan
zazaiska, kurdiska och turkiska.

Meningsbyggnad

P.S: Varför detta arbete? Det kan man fråga sig. Allt handlar om att vårt språk zazaiskan kallas för en dialekt. Med mitt arbete tänkte jag ta fram de stora skillnaderna mellan vårt språk zazaiska och andra språk. Den lilla ordboken efter artikeln kan vara till stor hjälp för olika myndigheter och andra så att zazaiskan inte ska blandas ihop med de andra språken. Jag hoppas att mitt lilla arbete kan vara en hjälp och det min skyldighet som en zaza att tillkännage den fakta som jag känner till.

Och i älskades hunger Av Faruk Iremet © Iremet Förlag ISBN 91-97 20 69-0-3 Illustrationer: Faruk Iremet Januari 1994

OCH I ÄLSKADES HUNGER

-1-

Morgonens,
letande efter glädjefyllda syner i spegeln
av mig själv eller Vansjöns gnyende
ännu en gång utan att missta mig,
bär jag en sommars glädje i mitt hjärta.
mina ögon förnimmer
hur natten lever en farlig förbindelse
och i förbindelsens famn
spräcks ägghinnan
förbereder mig för att fly från tiden utan sol
utan fjädrar
med ofärdiga vingar.

Av barndomsminnena,
kommer jag bäst ihåg moster Zara,
varför det?
Jag gläntar på barndomens ridå
jag växer i tidens famn,
idag.

-2-

De stal från mig
mina barndomsminnen
ingenting är hemligt nu
sagorna du berättade
de förbjudna vaggvisorna du sjöng
allting lämnades kvar i det förflutna
i det stulna...Minnena, moster Zara.

En av dagarna,
en solig dag
hoppade jag från hustak till hustak, nådde dig.
och på innergården,
under vinrankorna, satt vi stilla
tittade på varandra.
Idag vet jag inte varför?
Jag längtar efter dina sagor
ert bageri av trä
bullarna jag stal?
Och dig tänker jag på moster Zara...

Det sista jag hörde om dig,
du har flyttat från Siverek till Izmir.
Försvarar du vinrankorna där också
eller som jag, känner du dig trött?
Vem vet, kanske
har du barnbarn som lyssnar till dina sagor.

Min pappa såg
inte sina barnbarn.
Mamma, kanske av rädsla,
tvingar oss,
för att få smeka sina barnbarn.

De kvinnorna jag älskade var utan namn
och jag har förlänge sedan glömt deras ansikten
men den som ska bli mamma till mina barn
har ännu inte mina ögon funnit
moster Zara...

-3-

blommornas liv -är endast en sommar-
de kan inte undanhålla sin skönhet
från Karacadags frost
för att skydda min ungdomskärlek
blev jag osams med mina ofödda barn
så förskräckligt,
trötta, är min spegelväns ögon.

Vilket namn ska vi ge den grundlösa åtskiljningen?
Ska vi hitta nya namn,
till vår nya kärlek?
Eller ska vi fly igen,
av orsakslös filosofisk rädsla?

Vilken hjälp väntade vi?
Svarta föl vänder sig från livgivaren
duvan förnekar sitt ägg
lammen drar sina läppar från torra spenar
blommorna pryder inte längre,
som förut, mina vaser.

Fjädrarna har plockats.
Jag äger ett hjärta utan vingar
som jag älskar dig,
trots min filosofiska rädsla...

-4-

Så många sömnlösa sidor
så mycket ruttenhet,
så mycket ihålighet,
ändå kunde jag ge liv åt hoppet
och glömde inte drömmen att bli far.

En sommarglädje är dold
i fåglarnas kvitter
vid älvstranden
av trädens skugga
av båtarnas ljud, blev skrämd
böljade i mina rader
med vinden i min vän Dilo’s gråa hår.
Så naken har himlen klätt av sig
kastat sin BH
gömmer sin skam med ett löv
jag var ointresserad att se.

Den skammen,
den blygheten omringade mig,
men ändå bär du i din livmoder
av min blyghet, ett foster
varför,
har det blivit dödsdömt
det förbjudna,
inbillade förhållandet.

-5-

I ögonens pupiller ett naket liv
som ännu inte vet av oanständighet
det vackraste är det förbjudna,
jag kysser läpparna av min förbjudna kärlek
mina läppar,
är fångna av det glas som lyfts för att skåla.

Jag hade inte för avsikt att bli berusad
jag tänkte inte bli bortglömd
jag tänkte inte gråta i dina ögon
jag önskade inte glömska.
Gråt inte,
jag ber dig...
Dina tårar bränner mig
hastigt som gryningens frost
blev herdens uppbrott

-6-

Jag är en ungdom som älskar mitt land
till guds rike
landet är dränerat på kärlek,
gryningen är utan vakt,
hennafärgade rapphönor skjutna.

Ännu en gång utan att skämmas,
ska jag säga?
Vad jag älskar dig,
förälskade fosterlandslöshet.

Om någon i hemlighet
frågar efter mig
kyss mig på min panna
för att jag inte ska glömma, vad det handlar om.

-7-

Moster Zara,
min mamma,
min pappa,
minnesgåvorna, allting är värt att älska
nu är det i smärta en illusion.

Men ändå kämpar vi mot,
i torrlagda älvar,
i vulkanernas utbrott.

Det är nytt mina ögons ljus
nu skrivs sagorna med hjältarna,
rymlingarna är gränslösa.
Pennorna är modiga antologier...

Vinrankorna bär kart,
minnena har jäst,
tårarna bränner inte som förr,
hoppet, lever min sköna,
hoppet, de bullar jag stal,
ligger i gläntande barndomsminnen.
Det var ett fosterland,
som blödde...
i hjältarnas sår
i älskandes hunger.


MITT SÄLLSKAP

Du kom med vindarna
som blåste in från horisonten
du var Demeter låg obunden eller något...Sånt...
Hur kunde tiden bli havande i mitt hjärta?
Och hur kunde jag bli skyldig
till den svidande längtan?

Nu måste jag be till Helios
ingen mer skymning till kärleken
vinden, stormar,
vill leva mina smekningar med din doft.

Jag har haft så ont av
att plockas från min gren
var det kärlekens smärta?
jag ska aldrig älska så
och aldrig dricka så
av någons hjärta till glömska.
Men än har jag tårar kvar att fälla...
Om jag bli kär igen.

Förlåt min älskade,
tidigt lärde jag mig tvivla på allt
mitt livs drömmar har varit öken
och de var mitt sällskap.

Att dansa med öppen famn mitt i ökenstormen
och sjunga ut ditt namn vid horisonten
skriva med tårar i sanden i vintergatans mörker.
Får jag säga hur det känns att vara för tung
för sin egen vinranka?
Eller vara en sinande källa med rysningar
att känna dig så nära mig är en dröm
och så intim.
Till min evinnerliga ensamhet invigde jag dig....


MORGONDAGENS SOLNEDGÅNG

Vi gjorde slut med tiden
tiden stannade,
och vi var dimman
fingrarna smekte varann
och fingertoppen rörde vid svettdropparna
som brände och försvann så fort, kändes inte.

Jag ser dig inte
du är så långt borta
men ändå nära mig, din röst genom telefonen.
Efter alla leenden letade jag efter...
Morgondagens solnedgång.

Gör inte så, vill du att jag ska gråta?
Nyss torkade svettens droppar
och min hy har förlorat barndomen
jag sprang efter men den var snabbare än jag
-och kärleken i sin tid-
med trötta ögon, sprang vi efter tiden
jag vill att mina ögon ska vakna upp,
ur sin dröm och gråt.

Jag har haft synen
och såg med ungdomens kraft
men nu har vi hamnat
vid ett runt bord och dricker ibland
tillsammans
en kopp på kafé.
Berättar för varandra
om ungdomstidens sagor,
med förlorade barndomens hy.
Ändå bultar kärleken i sin plats.
Du är nära mig,
men var är jag?

Kärleken ger inte samma smak,
tårarna som rinner,
blandar sig med svett,
hamnar i mörkret,
med morgondagens solnedgång.

Jag börjar bli kär igen
i dig, som du
i knopparnas explosion,
börjar allt på nytt.
Den kärleken som aldrig jag förlät,
förlåter jag nu, med längtan.
Du sitter på en annan plats på jordklotet,
som kallas tredje världen
och det tar första platsen
första land i mig
jag är inte hemma här
och främmande för människorna
men kärleken är inte främling
i detta land...


RYTTAREN

Tyst var kvällen
hur många var bortglömda i mörkret
eller vakna med solstrålarna
i den långa skräckfulla lugna ceremonin
fantasin var tusen år gamla sagor, med skräck
kroppsuppvisning med eldflammor så naken
kroppsvisitering med så djupa vågor
i nattens heta mörker,
att skrika till den oändliga
kvinnliga skönheten som var utan form.

Ryttarens galopphäst,
behärskad av svettlukt,
har vandrat med en sårad kropp,
som plågad värk i vrede.
Så var det blygheten,
en ung man som ännu inte blivit kysst
en fullvuxen kvinna,
som visste hur hon ska göra bort sig,
att älska utan skicklighet
att lukta en man på nära håll
och smeka med sina vilda ögon
ett leende med den hungriga fantasin
ett skratt, kallt och främmande för känslorna
främmande mellan väggarna,
och skickligheten...
som ger stort tal och stora ursäkter.

Sånt var det inte nöjet -efter-
med första smekningen.
Den första ryttaren,
som blev utsuddad med tiden
bortglömd med sina galenskaper
gömde sig med sin rädsla
med ett gammalt musikstycke som var zazaiskt
om en zazaiskt första furste.

En saga som har sitt förflutna
i jordklotets kärna med iskall värme,
en kyss till den oskuldsfulla kärleken
en dans till det obrutna hoppet,
frågor...
Som ett svärd -tyst-
bärs en bloddroppe med längtan.

Ryttaren måste vara försiktig
när ålderdomen glöms bort
utan att passa i tiden
med en sida av oss -skamlighet-
med en sida av oss -stolthet-
gömmer skuggorna de riktiga objekten
drömmen om glädje,
drömmen om fantasi,
drömmen om att inte bli bortglömd
mellan eldsflammorna
som brinnande ögonkast,
utan känsla var det inte -kärleken -.

Jag dansade en zazaisk dans
med solnedgången över Ararat
och du blev historiska böckers sidor,
som inte tog slut i livets bok.
En dröm, med en zazaiskt ryttare -nedtrampad-.

Jag i din upphetsade famn
som en armenier,
som en zaza,
som en förlorad oskuld
en saga av historien
en dans, med solnedgången.

Den zazaiske ryttarens svärd bröts itu
blev flera bitar,
de bitarna lovade en återkomst -det är vi-.


NATTENS REGN

Sköna, jag är din gäst
lägg fram en bädd
med din doft
vill jag känna dig.

Som nattens regn,
gömde jag mig under regnet
mina läppar är törstiga
som sprucken jord.

Är det armod
ditt hjärta av stål
dina eldtårar bränner mig.

Bergstoppen ett sörjande barn
på mina axlar
din smärta
dina tårar fyllde groparna.

Min regniga natts drottning,
min oskuldsfulla,
du mitt första ögonkast
din doft av tårar
min påminnelse
under eld.

Ditt skrik
som Vansjöns törst
jag är ett löv
singlande från mitt träd
på hösten,
med vinden,
tår...

I stjärnregn,
hägrade du
längtan efter dig
och eggelsen
i mitt hjärtas kammare...
I din famn
skördade jag,
mina tårar,
med längtan...


DIN DOFT

Som en flyktfågel,
ett frö, från avlägsna platser
en tår, från ledsna ögon
utan att veta,
hamnade vi i exilliv
blev främlingar i en främmande famn
i en främmande säng
med främmande...

En varm kyss,
kan inte ge den känslan
vilken glädje för mina rostiga ögon
att se dig.
Från mina fönster,
blåser din doft in,
med sommarvinden.

Fyra tusen kilometer på flykt, på vingarna
fyra tusen kilometer från gränsen,
fyra tusen kilometer med tankarna inne,
fyratusen kilometer din doft kom till mig
med sommarens milda vind.

Tiden är inne,
tranorna på flykt igen...
Våra tankar,
med längtan på flykt....
Som fuktig bris, från Tigris


BLI INTE ARG PÅ MIG

Av kärlekens dödens tysthet,
gjorde vi tunnlar mellan oss.
Mynningens sken, gryningen
-dödens gravar är tysta-
När blommorna slog ut
gjordes melodier av knopparna
med regnbågens sång
i nattens
mörka tystnad.

En av dina sidor är fängelsedömt mörker
kärlek, med vingar i den blå himlen
hjärtats rättegång
av tårarnas sorg, slog knopparna ut,
kan kärleken bli besegrad
i dödens tystnad.

Att älska, blodiga läppars fukt
på mina torra läppar
det rinner från mina ögon
vår beröring en dans, gjorde oss yra.

Vet du hur en ros slår ut?
Eller vissnar med morgonens dagg?
Och hur ensamheten omfamnar natten?
Med deras sorg, skapade jag i mitt hjärta dig
som en stormvind.
Det har brustit för tusentals.
Gryningens vind från höjderna
som en snöflinga vit.
Från höstens torra grenar
faller melankoliskt
allt blir bortsuddat från sidorna
illusionen vad vill de av oss
en tro på en främmande gud?
Är det inte din virvelvind
blåsande från land till land, når mig
en vind, en sorg din ensamhet.

Av torra blad
gjorde jag en födelsedagspresent åt dig, pappa...!
för att min kärlek ska nå dig med gryningens vind.
Bli inte arg på mig
för att jag inte sände barnbarn till dig,
jag ville inte att de skulle göra dig bedrövad
i din ensamhet
att de inte ska gråta,
dig ska de minnas som en legend
gravens regndroppar växte till orkan
dyblöt blev jag
med mina tårar
ackkk!
döden avtalar inte tid.


SVETT

I djupet, i mörkret,
tänker
och tankarna -en blixt-
slår ned i mig
djupt.
Skrikande vaknar jag
i min marritt
svettig...
Blixten slog ned i trädet.
Solen torkade öknen.
Tankar överflödar
för att hindra
maran...

Jag vaknar...
Alldeles svettig...Varje natt
en två, en två tre...
Efter varandra
byter jag linnen...

Längtan bränner mig
jag är en öken
en lidande...
en längtande...
Alldeles ensam
när jag tänker...


STARKA TOBAKEN

Hur är det med dig min kamrat?
Vi har inte träffats på länge
det känns så länge sedan för mig
kanske är det det?

Orden har gömt sig,
meningar,
känslor..
Ögonen berättar allt
som vi vill
hemliga känslor bakom orden...

Hur är det med dig min kamrat?
Solen sken,
blommorna slog ut,
men vi såg det inte tillsammans.

Det här är livets kamp
kärlekens,
känslornas,
och för mig -vår...

Känner du?
Som jag känner nu,
för dig,
hemma hos mig,
för den starka tobaken
vars lukt jag fortfarande
bär med mig.


DEN OÄNDLIGA BLÅ HIMLEN

Idag är jag så full av glädje.
Jag vet inte varför
i mitt innersta inre
vill jag skratta
och vara entusiastisk.

Jorddamm till rök,
sten till jord.
Jag vill röra ihop allting,
jag vet inte varför,
jag är så full av glädje idag.

I mitt hjärta finns det inget agg,
i mina ögon finns det inga tårar.
Av glädje flyger jag
till den oändliga blå himlen
med alla mina fredliga tankar.


HÄLSNINGAR

Skriv till mig säger du
hur ska jag kunna skriva till dig
min hand kan inte hålla i en penna
jag kan inte samla mina tankar
jag respekterar dig, så oändligt
men, hur ska jag visa det?

Lyssna till din systerson, poeten
sök efter min respekt,
mellan raderna i mina dikter
kanske skickar jag inga kort, eller skriver...

Men jag kan skriva en dikt
från mitt hjärta.
En glädjefull, sann dikt
felet som jag gjort
kan jag kanske rätta till
på så sätt.
I mina dikter kan jag berätta
utan tillgjordhet.

Moster, kanske du också är som jag,
ensam. Din själ är ren,
ditt hjärta är fyllt av glädje.
Du är en mor som älskar dina barn.

Hälsar till dig, hälsar till den vännen,
hälsar till den som ska öppna sina ögon mot jorden
alla obefläckade spädbarn
och deras framtids förhoppningar.


TÖRSTANDE TÅRAR

De sårade mig,
de lämnade mig inte ifred
för din dofts skull
förbjöd de mitt leende
mina tårar är törstiga
tävlar mot dem
de trodde inte att jag hade mod.

De förbjöd mig
jag gav dig ett namn
för mig blev det ett mål
på mina axlar ett dibarn
du, min vår
din underbara doft, mamma
tiden,
och allting,
blev kvar på din sida,
gråt inte,
gråt inte...
Dina tårar ropar efter mig.
Jag är så avlägsen, mamma
jag är avlägsen...
Det är möjligt att jag inte ser solen
kanske brinner jag i elden
men navelsträngen,
finns kvar mellan oss.

Våra hjärtan är utan rost
kärlek,
som din doft
och jordens doft i gryningen
jag skriver vem du är...
Jag är en bonde
skratta,
gråt inte
mitt hjärta blev tusen bitar
och bland de bitarna
fanns du.
Sårad,
på din bröstkorg
en vass kniv
vilken smärta....
Mitt land....


DU

Jag tänkte på dig mamma
och alla mammor igår kväll
i mina ögon fanns det tårar
jag längtar efter dig
och du tänker på mig
jag vet att du älskar mig
jag dör varje dag i mitt hjärta
med smärta
jag längtar efter dig
jag längtar efter er
jag är långt borta från dig.


MAMMORNAS HJÄRTAN

När jag går
låt inte dina ögon fyllas av tårar
öppen famn, full längtan.
Jag skickar ett brev till dig
i mitt brev är mitt foto kanske söndertrasat
mitt ansikte syns inte.

Jag vill inte ha dina tårar
i ditt inre flammar det
för mitt foto
bara vet detta, mamma
om man går
finns det alltid ett tillbaka
i återvändandet finns en egendom, kärlek

Längtan, kärlek,
det finns ett stort välkomnande
i alla mammors hjärtan finns den känslan
och där finns smärta.

Men du, mamma
din längtan efter sonen ger smärta
kärlekens kedja till sonen.
Går jag,
finns det alltid ett tillbaka
folkets och familjens
pelare är mammorna.
En son skickar ett brev
och ett ansiktslöst foto.


SÖMNENS SKYMNING

Tyst,
och ensam
kvävs härskande hav
i nattens himmelsrike
med stjärnorna.
Jag var en av dem
ylade ut min ensamhet till sväljande mörker.
Eldskenet,
skänkte längtan
i sömnens skymning.

Värst, att förlora
det som man inte har ägt
att glömma bort
det som man inte har tänkt.

En läppsmekning
väntetiden av allt
är hemligt av nöjet.
En kram som har all värme
i ögonens kalla rum
gömmer sig flykten.

Kanske sant, efter oss smyger
en droppe av regnet på natten.
Det blev hav i hjärtat
av den smekningen
andra får platsen i mina ögon
du får mitt hjärta...


ÖKENREGN

Jag har älskat
så mycket jag kunde
från en igelkottstagg,
till smärtan från ett slagsmål
från en sörjande mamma,
till ett föräldralöst barn.
Så vad finns det för gråt
i den stinkande världen
den människa som inte har sprungit
från den fruktan
den är jag kär i.

Nåväl, så är en modig människa
har inte känt fruktan
med sina unga händer
färsk är kärleken
som en knoppig gren om våren.

En lång väg att gå
blod har trängt in, tårar har krävts
jag kan inte säga att man inte
gråter av längtan
meningen blir då lögn
min kärlek blir då lögn
det blir lögn
lögn...
En knoppig gren om våren.

Jag har älskat
så mycket jag kunde
från vårt hems kanariefågel
till en vild björn på berget
från knopparna vid gravstenen
till månljusets sken över fängelset
vad finns det att älska i den kärleken
som de inte flydde från
jag blev betagen.

Nämligen, så är rosen
livskraftig är knoppen
uttorkat är det förflutna
från aprilstormens vind,
det resterande är ökenregn.


MITT BANESKOTT

Mitt hopp,
min påminnelse,
utan dig,
är jag under förtryck
är jag en slav.

Du är botemedlet mot mitt onda.
Du är mitt baneskott.
Du, min kärleksglöd i mitt hjärta
mitt enda...
Utan dig,
jag, utan ditt namn,
är jag en slav.

det kan hända,
jag är ett pennstift.
Det kan hända,
jag är ett ord i ditt lexikon.
Det kan hända,
jag är en droppe av ditt blod.
Det kan hända,
jag är rädslans oräddhet.
Det är jag,
det är jag,
ditt smärtskrik
under dina smärtor
det är jag som är sårad
du, mitt hopp
alltid efter älskog,
du, min kroppsvärme.


TÖRST

Yrande snö slår mitt ansikte
samma längtan som i mitt hjärta
blodstårar rinner ur ögonen
så avlägset är mitt land.

Vi kommer med öppen famn
då glömmer ni inte oss
ni förstår oss
sjunger samma sånger.

Vänta, en dag ser du
på vad sätt
barnen kysser blommorna
i ett fritt land.
Jag är törstig
mina läppar är spruckna.

För en kram
sår jag blommor över mitt land
och kärleken
inom alla människor.

Om världen var full av
kärleksfulla människor
skulle inga tårar falla
över mitt land.


JÄRN

I ögonens djupa tunnel
lämnade jag hårda spår av livet.
Så kvävde mig längtan
många års smältning -järn-
rann i väg i spåret
bildade din kvinnliga form.

I minnenas tunnel
ensamhet,
av livet,
som doften av nattens drottning...


HUNGER

Jag,
det vita i nattens mörker
på vintern
du,
sommarens måne.
Jag,
obegränsad i ditt månsken
du,
öknens hav,
sommarens värme
och min törst
i din famn,
som ett ammande barn
hungrig...


OCH GICK

Vem var det i min famn
vem var det med sin gråt
vem var det som jag älskade
som inte vände sig om och gick.

De var inte så långt borta från mig
dina skräckfyllda ögon
jag var bara ett steg från dig
du, och dina skrämda ögon
de bar tårar och de såg inte mig.

Ditt hår, mellan mina fingrar
flöt som vatten
viljan -jag sa det går bra-
att hålla om -någonstans tappade jag bort-
mitt liv sedan...
Mitt hjärta brändes.

Jag, utan dig
du, vände dig inte om och gick...
Var är nu mina tårar?
Det kan hända att du har gömt,
någonstans,
utan förhör, utan frågor.

Min ros, vinterns ros,
din doft, det har blivit tyst
rapphönans sång har tystnat.
Min längtan efter dig
smärtan blir toner.


BRUDKLÄNNING

Av känslorna skaffade jag -kärleken-
gjorde gud av den.

Mörkrets röst i dina ögon
likt en dans
strålade jag ut -önskningar-

En hungerkänsla,
i våra hjärtan.
Oinspirerat kommer fortsättningen
vi klädde mörkret i brudklänningen.

Utan ljus,
kylan av månskenet -så skaffas värk-
födslovåndorna resulterade i en vår
så min kära...
Av känslorna skaffade vi -kärleken-
Vi klädde mörkret i brudklänning
i revolutionens natt....


STEGLÖS

Så var det
att från mörkret
landa på fjärran ort
med spruckna hälar.

Lukten av kroppsodörer
från steglösa steg
så okänsligt var det
ljudlösa skriket
snöstormen täckte över
vägarna hem.

Ändå steg solen upp
smekte mitt frusna ansikte.

Svag, men ändå
solstrålarna var vägen,
utan spår.


EN MAN

Satt på kajen
ensam
vågorna kittlade hans fötter
satt,
ensam,
tyst,
på en stol
hans hjärta, krossat
hans huvud föll
mot knäet,
mörk natt
krossat hjärta
kasta,
ska inte bli kvar
den sorgen i dig
en man
satt på kajen
ensam
den i mörkret
det var jag.


SOM INTE MÖRKNAR (till Maria Sahlgren)

Så många år, i sånglösa kvällar
lika hemlig som en dikt är jag
om jag kunde hitta mig själv
i dina smärtfyllda tårar.

Det meningslösa om jag det säger.
Förstår du hur mycket jag är hemlig
i smärtfulla krossade hjärtan
det jag vill av dina tårar, är gryningen.

Fråga inte hur det är med förräderi
i dina tårar är jag dold,
utan förräderi, utan smärta,
det är en sommar, kärlek...

Igår var jag en resande från någonstans
idag i din famn längtar jag efter morgondagen
och för att torka i smärta, alla tårar...

I sångerna, i meningarna...
är noterna hemliga uppfinningar
i ögonens pupiller ser jag fjärran
som inte mörknar när skymningen faller
du,
morgondagen utan uppväxande förräderi -gryningen-
så fint i din famn smeker jag,
min ungdomstids vår...


FÖRANKRAD

Av din längtan kastade jag eld,
på blåsiga bergstoppar.
I mina händer,
kylan,
höstens nare värk
i mitt hjärta, av eldsflammor,
utan värk din kärlek
du harvade, min oharvade jord
-mitt hjärta-
som blödde...

Med mina naglar,
bringade jag smärta
av din längtan brändes jag ner.
Om du visste vad som styrde mig
gjorde eld på snön
i stormiga bergen,
levde jag utan tid
varje sekund utan dig.

Varje hörn, förankrad.
Längtan som eld,
blåser med vinden.
En sjukdom,
ett anfall av frossa
gör hela min kropp
-skälvande-


IGEN

Igen, tårar
igen, så tyst.
Våra smärtor -våra sår-
uttorkat som vårt träd
utan väg, utan vatten,
utan ett ord är vår sårade kärlek.

Svårmod, och utan dig smärtor
gör mig sårad
utan dig, utan din kärlek -jag-
så törstig, utan solstrålar är jag.

Var är den gamla kärleken?
Var är du?
Titta, var är jag...!

Dina svarta olivögon
nu, utan gräns blev mina dagars nätter
ditt ansikte slog ut,
som blommor, som knoppar,
slog ut i mitt exilliv...
Utan dig, utan din kärlek
jag finns inte,
jag är bortglömd


BARNENS FALNANDE ÖGON

Rädslan,
ändå en del av oss
så fruktansvärd rullar filmen vidare
obarmhärtigt
och glädje i ögonen,
av livets moder
och jag går vilse
i skräckens tunnel
tills du tar mig
ur min rädsla.

Rörig,
ändå så mottaglig, mörkret
så stum och lugn växten
din hoppfulla glädje
kramar mig i sömnen
jag går vilse på Sveavägen
tills du väcker mig
ur min växtdröm.

Kärleken,
första steg med gryningen
säg inte glöm
i smärta skaffade vi
den raskheten
i barnens falnade ögon...


FLYKTEN

Hur ska jag känna?
När jag inte har valt flykten.
Hur ska du känna dig?
När havets vågor väljer dig.

På olika håll i ruinerna, vi blev byggda bit för bit,
det är vi som halvmörkt bland livets sidor
spillde omkring solen med speglingarna
där, tog det slut
sorgens sista avsnitt med din längtan.

Flykten härskar mig
flykten skrämmer bort mig
flykten torkar bort mina rötter
flykten är inte vald av mig.

Hur många vårar?
hur många gränser vandrade jag över?
För att nå dig
och hur många målningar gjorde du?
Och hur många av dem, speglade FRIHETEN.

Flykten var friheten, friheten var flykt
till slut valde jag båda.
Allting hade sitt pris och jag har betalt,
att slå fast mina rötter på regnbågen
-riva ner sorgens mur i mig-
skulle solen svika mig?
Skulle jag rasa?
Eller bära glädjen till varje pris...?

Vad är det då meningen?
Om jag inte kan älska med dig,
som ett glas vin i mina ådror.
Att kliva in i dimman
och flamma i evigheten
i dig utan mur.

Hur ska dina ögon se ut?
Ska de speglas i mina som solstrålarna?
eller falla i din längtan.
Min morgongåva till dig
det är dyrbar tid av mitt liv,
som har längtan efter -vår-

Det var så breda önskningar
då, krävdes mod,
leka eller förlora...
Men jag förlorar aldrig,
blir bara sårad.
Jag lovade mig själv att inte bli sårad.
Första löftet glömde jag bort
men nu lovar jag,
att inte glömma bort mina löften

När natten svalnar,
efter den sköna, soliga dagen
svävar jag till dina drömmar
med fågelkvitter
med ett lugnande klassiskt musikstycke
som doftar hav,
som har havets doft.

Gråt inte mer,
min tunga svider, kära...
När jag torkar daggdroppar av din kind
och jag tänker på dig
tänker hur evigheten ska se ut i din famn?
När elden inte har tårar
flykten fasta rötter
då kan vi värdera friheten
om det är, den kärleken som vi väljer.


SÅ ÖM

Jag tänkte,
om jag var jag
som var tyst i tristessen
kärleken är så öm
du...
Drömmen av tusen år
att trivas
så gammal
känner jag mig
som en fisk på ett spö
Med ett svidande hjärta

men ändå en sista ed
som en främling
vår stolthet
som blev jagad av ökenvargar
som en fisk på land
kärleken
var så öm
en smärta i kvällens tystnad.


EXILBLOMMAN

Du slog ut i min ensamhet
i min dröm
de vägarna som jag inte hade tänk på
där vandrar jag nu, sen jag blev avlägsen er.
Frostbitna blommor slog ut igen
de blommorna på torkade grenar
vi är inte medvetna om, att tiden går...

Livet som man vill leva,
är en blommas liv
livet man lever.

På andra språk älskade vi, andra skönheter
i andra länder har vi levt
trots den längtan vi känner för hemlandet.
Vi har levt med våra sårade hjärtan
de lät blommorna vissna, i min ensamhet slog de ut.

Det finns inte slut
det finns ursäkt
när man rymmer
när man springer
då exilblomman slår ut i min famn.

När jag trampar på jorden
då torkar jag svetten
med vänster hands pekfinger.
I våren, enbuskar, blommor, knoppar
i min ensamhet, mot längtan
slår exilens blommor ut i min famn...


SLOCKNAD VULKAN

Kärleken till dig ger mig
den längtande kraften
när Tigris rinner uppifrån
och ritar gränserna tillsammans med Eufrat.

Min kära kommer du ihåg
vi gick tillsammans över De tio ögonens bro
och tittade ner i Tigris virvlande vatten
vi undrade över vårt öde.

Vi tänkte på barn, en familj...
Ödet virvlade oss till landsflykt
vi går utmed Diyarbekirs stadsmur
en cirkel som sluter sig
och här ser jag inte
något slut eller någon början.

Den kärleken, som vi tänkte för oss
är full av skuggor nu
allting kan förändras
men inte kärleken till Zazaistan.

Det har gått ännu en dag
vi har en ny sida att skriva på
den dagen som har gått
hämtade med sig agg
när den aggen vänder sig mot kärleken
slår Tujan ut med blommor på vårt berg
den dagen skiner solen över vårt land.

Kärleken till dig min kära
den längtan till frihet utan rädsla
Karacadags slocknade vulkan
har nu sitt utbrott i mig.

Glöm mig inte, jag glömmer aldrig
våra mullbärsträd
kanske har vissnat
men fåglarna har inte slutat
att kvittra på grenen.


NÄR VI LEVER

När jag vill skrika
tvärtom blir jag tyst
inte ett ord
och då ser jag dig
du har också förändrats
också du är tyst
vi vet, kanske vet vi ej
men det finns en ändring
mellan natten och dagen
med sömn liksom strutsen
stannar inte tiden
när vi lever...


FÖRLORADE TIDEN

Du har växlingar som ett vårväder
men den gamla tiden har gått
våra ungdomssånger blev snö
med den förlorade tiden.


OLIVBLOMMAN

Om du går en dag
ifrån mig
om jag inte märker
att du hamnar på avlägsna platser
utan mig
skratta, gråt inte.

Jag skyddar dig
från värme, från kyla
för att dina blad inte ska torka ut
jag hämtar hav
och på himlen ska inte solen saknas
jag hämtar gryning i mitt hjärta till dig.

Naturligtvis är vägen snabb
den tiden som går
men vi är medvetna om
tiden rinner bort
sekunderna
till dig i mitt hjärta
har jag hämtat tiden man behöver
för att leva
för att livets träd inte ska torka ut.

Det räcker med tårar
vi måste tillbaka till våra platser
om jag drar mig iväg
när den tiden kommer
plocka solen med ditt hjärta, till mig...

I mitt mörka rum
bunden av handbojor
den doften som du har hämtat med dig
gav mig, en dags glädje.

Vi gav nya vägar till floderna
för deras rinnande
för levnadens framtid
planterade vi nya skott
för att det ska leva
i smärta -kärlek-

Vi har inte förbjudit varandra
kärleken,
eller,
hatet.
Det jordklotet som vi bär med oss
i vår bröstkorg.

Det har vänt sitt ansikte mot solen
min vän i min cell mossa
på mitt skjortslag olivblomman.


MIN SKÖRA

Inne, ingen torkar tårarna
ute, fryser mina tårar
så är det.

Kylan, kärlekens dimma
omsluter nattens mörker
jag är så tyst
det är så, tystnaden blev min vakt
så är det.

Jag har efterlämnat en dikt
som ska bli en sång
för att mätta gitarrerna
jag vandrade på de tomma gatorna
under neonlampornas ljus
ett skratt,
ett skrik,
ännu en gång orättvisa
en gång till tar tankarnas fiender
ett liv
så är det.

Kylan,
tystnaden,
har omslutit natten
det går en färja från kajen
jag är en betraktare.
Tågen som går
flygplanen som lyfter,
så är det.

Jag gömmer det förflutna
i mig,
som en present.
Den vägen gjorde mig
avlägsen mig själv.
De prästkragarna
som jag gav dig
av deras blad
uppfyll din önskan,
så är det.

Bryt inte
riv inte
det jag gav till dig
de nyplockade blommorna
i din hand
så är det....
Min sköra...


DINA VARMA HÄNDER

Från mörkret kommer jag
från kungariket som är okänt
det okända bevarar sig
och du mig.

Världen är din livmoder
jorden, himlen och de blomstrande...
Hjälp mig lite!
Sänd mig din doft,
med dina önskningar,
med lågorna.

Att göra människorna ledsna
är inte mitt yrke,
det gör ont
utan att veta, om jag sårar.
Den naggar mig så sakta
söndrar mig den sorgen
när jag lämnar dina händer.

Min längtan är dold,
i ditt leende,
gläd mig i den vinterkylan
väggarna är törstigare än jag är...
Krymper ihop...


TYST MED SINA BILDER...

En liten tös,
med sina gudfaderlösa fingrar
målar skrattande clowner
de tavlorna tillhörde inte Picasso
hon vet inte vem Mona-Lisa var
ni söker namn, men inte konsten...


DÅ ÄR VI FRIA

Vad är det för mening att dö?
Utan anledning stannar tiden, vännen min.
Vad är det som förvirrar oss?
Mellan väggarna, växer ändå kärleken.

På sin heta linje,
skriker vildheten.
Vi båda kom virvlande.

Jag delade mitt hjärta med dig,
utan att ljuga.
Kärleken fanns kvar
vi kände den smärtan.
Om den smärtan är frihet
då är vi fria...

Som vatten rinner tiden
men inte för den som är i cellen
vad är det för mening att dö?
Mina syskon, ni är så unga
när jag ser er, smälter mitt hjärta
om den smältningen är frihet...
Då är ni fria...

Nu är jag vuxen, inte ett barn längre.
Som ett barn kan jag inte gnälla längre
och gråta, efter förlorade saker.
Det är svårt hos oss
det är inte lätt, vara pappa
det svåraste yrket.
Att lära dem sagor,
att lära dem mod.
Det är det som gäller hos oss,
att älska vitt
utan fläckar...

Håll mig lite,
med din bortsuddade skugga
tiden är inte inne för att dö...


DITT UNGA HÅR

Min ros, lös ditt unga hår fritt
för att det inte ska få rynkor.
På din panna, min tystnads vågor.

Inga tvivel,
blommorna har inget språk,
eller det långa livets förflutna.

Vem sårade dig
du är sårad
vem trampade ner dig med sina kängor
dina barns tystnad.

Explosionen är tyst
i nattens mörka timme
ett rosenblad blir vagga.

En del blir gungade
andra gungar i galgen
under barnens glädjefyllda sömn
- om morgonen-

Jag älskar dig
ack så älskar jag dig
mitt liv förlängs
på din regnbågshinna.


PÅ BERGETS RYGG

När solen bränner,
det mörka havet
berget står still i dimman.
Och dagen är så djup i mig
på den tomma stranden.

Människorna,
vandrar på gatorna
som står still i min längtan
på berget i djupa dalar
min svettiga penna.
ristar in min historia,
på bergets rygg.


RÖRELSE

Plötsligt hände utan misstro
i ett tomt rum, på söder
de älskandes lek
med en Östersjöska.

Jag lyssnade noggrant
med ett stetoskop
till hennes livmoder.

Ett nytt liv har gömt sig
en ung,
som rör sig och ler mot mig
det är min saknad.

Jag njöt alltid,
bli kliad på ryggen
av min mor.
Nu ligger allt så tyst
borta, levande
det är vilt som en vinterros
mitt i snön, i nordens Venedig
Stockholm

Jag står naken
mot den bitande kölden
med drömmarna
om den tredje
som ska bli kliad.


NÅGOT STORT SKER

Med min sträva tunga
slickar jag bort de
förbjudande orden.
Så res er upp ur era mardrömmar.

Tystnaden lämnar vi till sömnen
med ivriga ögon planterar vi,
av den vilda viljan en strävan
i den frusna jorden.

Det växer i tysthet,
något stort sker...
jag älskar den kvinnan,
som är mitt land
och under mina naglar,
dess jord.


KRAMA MIG ÄLSKLING

Krama mig älskling
ännu hårdare
så mycket du kan
jag vill känna
hur mycket jag är värd
i din varma famn.

Släpp mig inte
jag vill inte
fly bort med vinden
sätt mig fast
i din famn
i jorden
bland fuktiga rötter
så, vill jag dö
så vill jag äga en grav
så vill jag vila i ditt hjärta.


LIV I DIG

Mina fötter bär med sig värken av vandringen
över vår, sommar, höst och vinter.
Hur många levde de?
Mig glömmer inte vandringen,
de bondedörrarna
ensamma skogar,
gatorna, städerna,
barnen på fältet,
lättskrämda hararna med sina små hjärtan
som gömde undan sina ungar.

Mig glömmer de inte
hur ska jag glömma dem?
De som var en del av mitt liv,
de som var min glädje,
den glädjen serverar jag till dig,
med mitt skrämda hjärta.

Natten ska väl vara lugn
efter stormarna.
Natten ska väl vara lugn
med den smärtan i din livmoder.
Natten ska väl inte vara lugn
då min saknad utbytes mot glädje.

Liv i dig, du gläder mig min kära
du var min längtan i min mörka ensamhet
du kom med din sidennäsduk
torkade bort mina tårar.
Nu, du är här, nära mig
med din glädje i min saknad.


TAKNOCK

Allt ändrar sig kära
min längtan är tung att bära
det är bara den som inte avtar
i solig vinterdag.

Du frågar "Hur jag mår"
jo, bättre än så här kan det inte vara
men min längtan efter dig är obehärskad
det är den som håller mitt hjärta fånget.

Nya sagor viskar svalorna i mitt öra
de ska viska i evighet
på kärlekens taknock.
Så glad är jag idag i din närhet.

Ute den längtande våren
som smeker mig
rufsar om mitt hår
du, var har du gömt dig?
Är du där?
I min glädje.

Krama mig så hårt, ännu hårdare...
Det vill jag, smälta i din famn
som svett rinna på ditt bröst.
Mörkret härskar inte längre, min glädje.
Det är en saga, bortglömd i de ungas öron.


ARV

Den dagen är här nu
sökandet är över
i den sista punkten på mitt ark.
Sagorna som jag lyssnade på,
i vaggan.
Ger jag nu till dig,
i arv...

Zaza är ett litet nordvästiranskt språk som förekommer som spridda öar inom det kurdiska området i östra Turkiet. Majoriteten av de zazatalande är ortodoxa sunni-muslimer, men det finns också alevitiska grupper bland dem. De zazatalande i Dersim kallar språket för dimili. Kurdiska nationalister i Västeuropa brukar framhålla att zaza är en kurdisk dialekt - som det dock inte finns något som helst språkvetenskapligt stöd för. Däremot tillhör de zazatalande olika tribala grupper som traditionellt brukar räknas som kurdiska. Zazaspråket är föga utforskat och skulle absolut förtjäna en mera ingående dokumentation innan det försvinner. Det finns zazatalande bland turkiska invandrare i Stockholm.

(Ingvar Svanberg, Invandrare Från Turkiet - Etnisk och Sociokulturell Variation. Uppsala 1985, s. 30.)

Albert Von le Coq var i Zincirli 1901 när orientiska kommittén gjorde utgrävningar nära Maras (utgrävningen av Karkamis). Le Coq tog villigt del i utgrävningen. Hans föreläsning i orientaliska språk hölls på arabiska och persiska, eftersom Le Coq varken kunde tala turkiska eller kurdiska vid denna tid. Men, inom perioden av fyra månader i Zincirli, lärde sig Le Coq turkiska och han samlade några kurdiska texter. Efter fyra månader åkte han till Iskenderun, Beirut och Damaskus följd av en kurdisk lärare som hette Yusuf Efendi.

I Damaskus blev Le Coq bekant med Omar ibn Ali som kallades "Xalo", Katolska Prästen Johann Babtist Muradyan från Beirut och attachén Selim R. Khair. I ett möte med Omar ibn Ali, Le Coq kunde berika sin samling och information om zazaer. Och med assistans av den andra personen som var tvåspråkig, kunde turkiska och ett annan europeiskt språk, kunde Le Coq översätta böcker han samlat, från kurdiska till tyska.

I vår besittning finns två volymer med titeln "Kurdiska texter" som innehåller 19 kurdiska och 3 zazaiska texter, som är 21 korta berättelser och dikter. Volymerna innehåller även fyra skämt som var översatta från turkiska till zazaiska av Omar ibn Ali. En av de zazaiska berättelserna (Ibrahim Pasa) var berättad av Omar ibn Ali på zazaiska. De andra berättelserna (Dunya Güzeli, Yusub Eziz) var översatta av samma person från kurdisk till zazaiska. Volymerna innehåller även jämförelser mellan zazaiska, baba kurdi och lolo kurdi, och en lista av stavningen av tal. Le Coq gjorde jämförelser mellan tyska, zazaiska, baba kurdi och lolo kurdi, något som liknar ett minilexikon. Det finns även jämförelser mellan fraser på de fyra språken.

Personen som hjälpte Le Coq i hans arbete om zazaiska, var Omar ibn Ali. Omar ibn Ali presenterade sig själv i en kurdisk bok (s.63) att han ursprunligen kom från staden Çermik. Han flyttade till Damaskus för att förtjäna sitt levebröd. Han erkände att han var 78 år gammal när han hjälpte till med volymerna, och han levde i Salihiye, i ett kvarter i Damaskus.